...

Vad livet går upp och ner.. känns så sjukt konstigt. Har varit en jobbig höst/vinter. Har nog aldrig varit så nere som jag har varit den senaste tiden. Att känna sig så otroligt lycklig på grund av en person kan vara farligt för när den personen plötlsigt väljer en annan väg och flyttar långt bort så förändaras allt.. måste försöka se ljuset i tunneln, och det finns fler otroligt underbara människor i min närhet. Men när en person försvann kändes det som tio stycken nära vänner försvann, därav tomhet(!) Har haft lite roligt de sista 2 månaderna, både på jobbet och på fritiden, och det är tur. Men knäpp som man är så har det på nåt sätt ändå inte varit samma sak.. MEN jag måste gå vidare, måste, har inget annat val. Det här kan vara min stora chans att göra nåt för mig själv, upptäcka mig själv på riktigt. Börja om från början. Den här tiden kommer antagligen vara en droppe i havet om några år. Jag vet det kommer ta lite tid att smällta men det blir förhoppningsvis bättre med tiden. Så nu kör vi och hoppas på det bästa! För det kan fan inte bli mycket sämre än vad det är nu! Så whoop whoop!